Marks kommunalare manar till protester
Arbetsplatsombud i Mark, utanför Borås, protesterar för högre löner.
Nu manar de till demonstrationer runt om i landet en vecka före valet.
I en budkavle som skickats ut till alla Kommunals sektioner uppmanar Marks kommunalare personal i äldre- och handikappomsorgen, barnomsorgen och psykiatrin i hela Sverige att demonstrera den 7 september.
En av de fem arbetsplatsombud som står bakom budkavlen är Lisbeth Ljungberg, undersköterska.
Varför en demonstration?
— Vi kräver högre löner. Är man ensamstående, som jag, så klarar man sig inte på den lön som är i dag. Det går inte ihop. Jag måste jobba extra varje månad, säger Lisbeth Ljungberg.
— Vi måste också höja vår status så att vi får in fler ungdomar i vården i framtiden.
Till vem riktar ni protesten?
— Det är mot regeringen. Att de ska släppa till mer pengar.
Vilka är era krav?
— Vårt grundkrav är att man ska ha 17.000 kronor i ingångslön. Men först och främst kräver vi 1.000 kronor mer i månaden. Vi kräver också högre personaltäthet och arbetskläder, det har vi inte i dag.
Men hur ska fattiga kommuner ha råd med allt det här?
— Det är en regeringsfråga. Vi har hört i alla år att vi ska spara. Vi är trötta på det nu. Nu får regeringen ta tag i detta.
Är det inte bättre att fack och arbetsgivare löser det här vid förhandlingsbordet?
— Vi har försökt men har inte fått något gensvar. Arbetsgivarna säger bara ”vi förstår era problem”. Men de gör inget åt det.
Hittills har politikerna i er hemkommun Mark varit ganska kallsinniga till era krav. Vad kan förändras med den här manifestationen?
— Att de börjar lyssna mer på oss.
Planerar ni andra aktioner?
— Vi har pratat om att till hösten gå ut till ungdomar och prata. Vi måste komma med något själva också. Sen har vi pratat om ytterligare en demonstration utanför riksdagshuset i Stockholm.
— Vi har också pratat om att bara göra det nödvändigaste på jobbet. Vi får inte strejka men vi kan i stället bara mata dem och byta blöjor men sluta ta upp dem ur sängarna. Där står Kommunal bakom oss.
Vad skulle de gamla säga om det?
— Det känns inte roligt för oss heller givetvis. Men någonstans måste vi visa att vi verkligen behövs. Vi är värda mycket, mycket mer.