Hur mycket misär kan en film innehålla? När nattarbetande mamman och mormodern Michéle i nya filmen ”Den lugna staden” injicerar heroin i sin egen dotter, ja då börjar man undra.
Det här är alltså ingen må-bra-film, tvärtom. Det är fransk socialrealism.
I centrum står en handfull huvudpersoner.
Förutom Michéle och hennes dotter och barnbarn, möter vi bland andra taxichauffören Paul och barägaren Gérard. Resultatet blir en väldigt ojämn film. När det är som bäst är det politiskt engagerande och upprörande, när det är som sämst är det bara oändligt pratigt.
På det hela taget ändå en sevärd film, om det inte är lättillgänglig hollywood-glamour man vill ha.
