Om man umgås med djur eller vistas mycket i naturen mår man i allmänhet bättre.

En hund, en katt, en burfågel eller till och med akvariefiskar kan förbättra äldres hälsa. Depressionerna minskar, kolesterol och blodtryck sänks.

— Möjligheterna är stora och vinsterna oöverskådliga, säger docent Ingemar Norling som forskat kring äldre och sällskapsdjur.

Egentligen gället det för alla människor, unga som gamla. Men varför är det så, förutom att det är trevligt?

— Det beror på att människans högra hjärnhalva utvecklats under årtusenden. Då vi levde mycket nära djuren och naturen, säger Ingemar Norling. Han arbetar på sektionen för vårdforskning på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

— Djur är människans länk till naturen. De är inte värderande och därmed fungerar de som naturliga terapeuter, säger Norling.

Hans forskning visar att det framför allt är tre faktorer som är positiva för människans hälsa:

Eget inflytande över livet, stort socialt stöd och tillgången till natur.

— Naturen har en sådan effekt att stressymptomen minskar till och med om man passivt ser ut på naturen i fem minuter, fortsätter han.

— Ett sällskapsdjur är alltså till god hjälp för alla, men i synnerhet för sjuka människor.
I Sverige har man ännu inte riktigt insett detta.

— Det är dags att vi börjar dra nytta av de kunskaper vi har om hur positivt det är med sällskapsdjur, säger Norling.

Ett lämpligt husdjur kan finnas hela tiden på servicehuset. Vårdpersonalen kan ta med sig egna djur på hembesök eller till äldreboendet.

Här är några exempel ur forskningsrapporten:

• Äldre som flyttade till en institution fick burfåglar. Färre blev deprimerade jämfört med andra som tvingades flytta.

• En 74-årig man med svåra beteendestörningar skrek konstant, skadade sig själv och visade stor aggressivitet. En assistenthund kopplades in och mannen fick träning 45 minuter i veckan. Efter ett par månader blev han bättre; han slutade vara aggressiv och skrika. Medicineringen kunde minskas.

— Till och med små akvariefiskar har effekt, säger Norling. Patienterna fokuserar mindre på krämpor och olyckor och får istället något trevligare att prata om.

Det finns dock en baksida på medaljen. Allt fler yngre människor får allergier jämfört med äldre. Hur gör man på ett vårdhem om någon i personalen är pälsdjursallergisk?

— Det är förstås ett dilemma, säger Norling. Men jag tycker att det är en fråga om personalplanering, säger han.