När de egna städerskorna byttes mot städfirmor och kvällsstädning, ökade förstörelsen och otrivseln i Stockholms skolor. Skolpengen skapade trängsel och dålig luft i vissa skolor, fattigdom i andra.

Skollunchen och städningen är nyckelfrågor för elevernas trivsel, för stämningen på skolan.

Det är slutsatsen
I början av 1990-talet kom larm i Stockholmspressen om Stockholms fallfärdiga skolor. Kommunen bildade ett fastighetsbolag för skolorna, Sisab, och satte i gång omfattande renoveringar. 1994 hade kommunen satsat 3,5 miljarder på upprustning. Bengt Dahm var en av dem som kom med i arbetet det året, som miljöchef.

— Ganska snart märkte vi att ju mer vi renoverade, desto mer ökade klagomålen. Och där det verkligen var risiga lokaler, där kunde elever och personal säga att de mådde bra. Vi förstod att det inte bara hängde på lokalerna.

1997 inleddes ett samarbete med Kjell Andersson på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro. All personal, elever och föräldrar fick svara på frågor om skolmiljön — närmare 60 000 enkäter genomfördes. Samtidigt gjordes en inventering av kommunens 500 skolbyggnader.

— Det finns tre frågor som ständigt återkommer i enkätsvaren, det gäller luftkvaliteten, städningen och maten. Det är de stora frågorna i skolmiljön! Bland de egna kommentarerna på enkäterna finns så gott som alltid kritik mot städningen, mot äckliga toaletter, duschrum, att det är för kallt eller varmt, för kort matrast osv.

Det intressanta var att det man fann vid den tekniska inventeringen av skolbyggnaderna inte alls behövde stämma med elevernas och personalens upplevelser.

— De som med fog kunde klaga på lokalerna kunde vara jättenöjda och trivas, medan de i en relativt ny skola kunde vara väldigt missnöjda.

Luftkvalitet var en stor fråga. Men dålig luft behövde inte bero på att ventilationen var felbyggd. Skolpengen gör varje ny elev lönsam för skolan. Om man plockar in för många elever i klassrummen blir det varmt och för mycket koldioxid. Det blir svårt att städa när det är för många bänkar, och när man heller inte har några raster, är det inte konstigt att elever blir trötta och får ont i huvudet.

— Har man dessutom inte ätit frukost på morgonen, eller ätit lunch halv elva och ska vara pigg framåt tre på eftermiddagen, inser man lätt att det finns andra förklaringar än ventilationen, säger Bengt Dahm.

— Det finns också dumheter som vi har byggt in i skolorna, t ex matsalar med en enda in- och utgång. Alla vet vilket bråk det blir i krogköer, i skolan krockar elever som ska in med dem som har bråttom ut. För bråttom har de:

— Det är vansinne med 20 eller 30 minuters matrast — och lunch redan halv elva! Varför ska elever tvingas äta innan de är hungriga, och dessutom stressa i sig maten?

Städningen är ett större problem i storstäderna än på andra orter, hävdar Bengt Dahm. Det beror på att den är utlagd på entreprenad i mycket högre utsträckning i storstäderna.

— Man ser ett klart samband, hur skadegörelse och mobbning ökar när de egna anställda städarna som städar på dagtid försvinner.

Bengt Dahm berättar om städbolag som presenterar sig med ny fräsch städutrustning och sedan när de fått jobbet byter ut de nya grejerna mot gamla. Städare som inte fått utbildning kan städa sönder material. För mycket vatten på golvmattor som inte tål det, och vatten kring socklar, kan skapa fukt- och mögelskador.

— Men den kostnaden får ju fastighetsbolaget ta, inte den enskilda skolan. Ändå är det vi medborgare som får betala, med skatten. Den splittrade organisationen i Stockholm där man köper tjänster av varann och pengar ska tas på olika konton gör att ingen tar helhetsansvaret. Det blir dyrt.

Synen på städarna är lika viktig, menar Bengt Dahm. Om rektorer och lärare visar att de ser städarna som viktiga och kompetenta arbetskamrater så kommer eleverna att påverkas. Så är det sällan idag. Städarna smyger in på kvällar eller tidiga mornar, de är anonyma och personalomsättningen är stor. De låga anbuden gör att städarna inte kan göra ett bra jobb.

— Så klagar eleverna över nerskitade eller sönderslagna toaletter. Och då stänger rektorn toaletterna. Sådant händer i Stockholm idag, säger Bengt Dahm.