Från den 1 mars är han pensionär. Men inte tänker Jan Sjölin sitta i parken och mata duvor. Nu ska hans häst Röda Baronen få mer tid. Och Janne ska bli säkrareisadeln.

I början av 70-talet fick Janne sitt första fackliga uppdrag i Kommunal och några år senare började han som ombudsman på förbundskontoret. År 1991 blev han avtalsombudsman.

Vid den tiden började Kommunal att överge klassiska ståndpunkter om att offentligt var bättre än privat och att lönepolitiken ska skötas centralt med lika stora påslag åt alla.

Till viss del beror det på Jan Sjölin. Tillsammans med Kommunals andre ordförande Lars-Åke Almqvist har han fungerat som ideolog och pådrivare för denna utveckling i förbundet.

Janne och Lars-Åke anser att det är dödsdömt för Kommunal att försöka stoppa nedskärningar och privatisering av offentlig verksamhet. De tycker inte heller att det är trovärdigt att påstå att kommuner och landsting är bättre arbetsgivare än de privata företagen.

Därför tycker de att Kommunal i första hand ska se till medlemsnyttan. De har sagt att Kommunal hellre ska slåss för utvecklande jobb för medlemmarna med bra arbetsvillkor och löner än att arbetsgivaren ska vara offentlig.

Janne säger att samarbetet med Lars-Åke har varit väldigt stimulerande.

— Det har varit två själar men samma tanke. Vi har entusiasmerat varandra. Jag hoppas att han ska orka fortsätta sitt nytänkande även om vårt samarbete upphör, fortsätter han.

Janne sitter med stövlarna på bordet vid soffgruppen. Han gäspar och hostar lite otåligt när jag frågar honom om tiden som har varit.

— Det är inte min grej att se bakåt. Jag går aldrig och ältar motgångar. Fast jag måste säga att de har varit få under min tid på Kommunal. Det har aldrig hänt att jag någon enda dag beklagat att jag måste gå till jobbet, säger han.

Janne betonar vilket bra och stimulerande samarbete han har haft med de övriga i Kommunals ledning. Ändå känner han bara en befrielse över att snart få lämna sitt uppdrag och pensionera sig.

— Det har varit kul att få vara med. Jag känner det som ett privilegium för en arbetargrabb som jag att få vistas i de fina salongerna. Men det får räcka nu. Det har blivit ett liv snarare än ett jobb. Jag har arbetat 12-14 timmar varje dag utom på helgerna.

Vid LO:s och Kommunals kongresser har det funnits motioner med krav om sänkt pensionsålder. Jan Sjölin har då argumenterat mot dessa krav med motiveringen att det blir för dyrt och att det kommer att bli brist på arbetskraft.

En del kanske retar sig på att han själv nu väljer att gå i pension vid 58 års ålder.

— Om jag hade valt att fortsätta som brandman hade jag gått i pension vid 58 års ålder. Jag skäms inte för att jag utnyttjar denna möjlighet bara för att jag har arbetat fackligt och blivit avtalsombudsman. Jag tycker att jag har gjort rätt för mig och har givit Kommunal de bästa åren av mitt liv, säger Janne.

Helt syssloslös kommer han inte att bli. Janne fortsätter att leda projektet med att göra Nyköping till en mönsterkommun. Det styrande kommunalrådet, Göran Forsberg, har lovat att Nyköping ska förändras helt enligt Kommunals önskan om hur arbetet bör bedrivas enligt de anställdas krav och idéer.

— Det blir en utmaning. Offentlig sektorn får inte vara en helig ko. Vi ska försöka föra in i kommunen vad vi tycker är bra i privat verksamhet. Det gäller bland annat snabba beslutsvägar och tydliga chefer.

Han kommer också att delta i förberedelserna inför Kommunals regionala avtalskonferenser i höst. Då ska nuvarande avtal utvärderas och eventuellt beslut tas om att säga upp löneavtalet som annars gäller i ytterligare ett år.

Janne har även varit i kontakt med Anders Lindström, chef för det statliga medlingsinstitutet. Det behövs nya medlare och Janne hoppas kunna få uppdrag när avtalsförhandlingarna 2003 drar i gång.

Han ska även sitta kvar som ledamot i Arbetsdomstolen och i styrelsen för kommunala pensionsbolaget, KPA.

Röde Baronen får alltså även i fortsättningen konkurrens om Jannes uppmärksamhet.

Janne säger att han med tiden har blivit allt mer ifrågasättande av vad facket håller på med. Han tycker att fackföreningsrörelsen levererar för lite till medlemmarna.

— Tänk på alla människor som jobbar hos Kommunal i förbundshuset. För 26 år sedan när jag började här tyckte vi att allt skulle bestämmas centralt i avtal om löner och arbetsvillkor. Nu gäller andra förutsättningar. Men centralt har facket inte funnit sin nya roll. Allt mer avgörs lokalt ute på arbetsplatserna.

Det är en utveckling som Janne själv har varit motor i. När de centrala lönetabellerna ersattes av individuella löner talade Janne om en kulturrevolution. Vad hände med den?

Inte mycket enligt Janne. Han trodde att det skulle ha hänt mer under de 10 åren som de individuella lönerna har funnits.

— Kommunal och arbetsgivarna har varit överens centralt om hur det nya lönesystemet ska fungera. Men det har varit näst intill hopplöst att få det att fungera lokalt. Det har berott på motstånd både hos arbetsgivarna och våra medlemmar. Men kanske det kommer att förändras när 40-talisterna slutar. De yngre vill inte tillbaka till de stela lönesystem som vi hade tidigare.

Enligt Janne förstår de yngre bättre än de äldre att de individuella lönerna inte är ett mål i sig utan ett medel för att förändra och utveckla arbetsuppgifterna och arbetsorganisationen.

Under de år som Janne har varit avtalsombudsman har gapet mellan verkstadsarbetarnas löner och kommunalarnas löner ökat. 1991 tjänade en kommunalare i snitt cirka 90 procent av vad en verkstadsarbetare fick i lön. I dag tjänar en kommunalare cirka 84 procent av verkstadsarbetarens lön.

När nuvarande löneavtal löper ut nästa år är det tänkt att gapet ska ha minskat något, till cirka 86 procent.

Janne ser inte det ökade lönegapet som ett misslyckande för egen del.

— Utan Kommunals insatser hade kommunalarnas löner varit ännu sämre. Det är politikerna som får ta på sig ansvaret för våra låga löner. Men när vi vill diskutera våra löner då är det slut med deras prat om satsningar och solidaritet.

Av de avtalsrörelser han har lett är han mest nöjd med resultatet efter strejken 1995.

— Det var nog vårt bästa avtal någonsin. Jag är också nöjd med hur vi genomförde strejken när vi flyttade runt den och konfliktade i några kommuner i taget.

Janne säger att han fortfarande är osäker på om Kommunal skulle ha varslat om konflikt även förra året då Kommunal senast förhandlade.

— Det var väldigt nära att vi hade sagt nej till medlarnas bud. Men vi gick med på deras förslag eftersom vi har rätt att säga upp avtalet i höst om våra löner inte har hängt med verkstadsarbetarnas löner. Medlarnas bud hade kanske inte heller varit lika bra efter en strejk.

Nästa avtalsrörelse är det Håkan Petterson som leder förhandlingarna som avtalsombudsman. Nu drar Janne iväg. Han tränar inför ritten till Norge.

— Jag försöker lära Röde Baronen att inte smita när jag slår nattläger. Och att han ska komma när jag visslar på honom, säger Janne och ler.