Utgångspunkten är kongressbeslutet 2001 om återremiss av rapporten ”Solidaritet och valfrihet i välfärden” efter den hårda kritiken. Kommunalarna skulle få chans att säga sitt, inte minst om ägarfrågorna.

De möten som nu pågår i hela landet handlar följaktligen om att diskutera synen på offentligt-privat, men också egna arbetsvillkor och brukarnas trygghet. Det är inte alltid lätt att svara tvärsäkert, visar de diskussioner vi berättar om i ett reportage om rådslaget på sidorna 16-20 i Kommunalarbetaren.

Kärnfrågan — synen på offentligt ägda och privat drivna företag i vård, skola och omsorg drunknar i allt som måste hinnas med, menar kritiker. Men de allra flesta verkar tycka att mötena är intressanta, att de har kul. Här är ju en chans att vara med och påverka fackets framtida syn på en viktig samhällsfråga.

Dessa sista rådslagsveckor tar förhoppningsvis så många som möjligt chansen att delta. Att ställa sig vid sidan av, med argumentet att det hela är ”fixat” av ett konsultföretag från början för att få fram rätt resultat till förbundsledningen är en åsikt, som helt underkänner kommunalarnas förmåga att ta ställning! Att det kostar mycket pengar är ett annat argument emot. Men ett kongressbeslut om rådslag, som berör så många medlemmar måste ju bli dyrt, vem som än håller i utformningen. Temo, som gjort frågorna är ett respekterat företag.

Och, som förbundsordförande Ylva Thörn påpekar i en debattartikel i Kommunalarbetaren nr 3. Vad skulle förbundsstyrelsen ha för nytta av att driva igenom något som går på tvärs emot vad en majoritet i förbundet tycker?

Att ta ställning för eller emot privatisering av välfärdstjänsterna är för många det viktigaste. Men en betydelsefull aspekt saknas dessvärre i rådslaget: Synen på de demokratiska möjligheter till insyn, offentlighet, meddelarfrihet för anställda och annat som finns i grundlagen för offentligt utförd vård, skola och omsorg, men som ännu saknas hos privata utförare.

Att kraftfullt driva den frågan, vilket Kommunal gjort, är därmed en nödvändighet hur förbundsmötet än tar ställning i vår. Privat driven vård, skola och omsorg finns — och kommer sannolikt att fortsätta finnas. Och både medborgarna som valt privata alternativ och de kommunalare som jobbar där har rätt till samma villkor och trygghet. Det handlar ju om våra skattepengar och politiska beslut vem som än står som ”ägare”. Det ansvaret kan politikerna aldrig smita ifrån.