Boken fick en enorm uppmärksamhet och vi fick ett nytt verb: ”wallraffa”, dvs avslöja genom att själv ta del av villkoren.

Förra året kom en minst lika skakande bok ut i USA: Nickel and Dimed, on (Not) Getting By in America (metropolitan books).

Frilansjournalisten Barbara Ehrenreich berättar här om hur hon från 1998 till 2000 lämnade sitt medelklassliv och blev låglönejobbare. Miljontals amerikaner arbetar heltid för minimilöner. Och den medelålders journalisten fick på sina bara knän uppleva hur eländiga deras villkor är när hon som servitris, städerska, vårdbiträde hos dementa och som butiksanställd arbetade sig runt från Florida till Maine och Minnesota.

Hon lärde sig snabbt två saker:

1. Det finns inga ”okvalificerade jobb”, alla krävde en stor själslig och kroppslig ansträngning.

2. Det finns ingen som kan överleva på endast ett sådant lågbetalt heltidsarbete, du måste ha minst två jobb om du ska ha råd att sova inomhus.

Här möter vi den fattiga arbetarklassen i all sin utsatthet. Trångbodda, utslitna, utan pengar till doktor och tandläkare jobbar de dubbla skift för några dollar i timmen.
Samtidigt möter hon humor, värme och hjälpsamhet var hon än tar anställning.

Det här är ett strålande socialreportage, välskrivet, omskakande, spännande. Det förlag (Leopolds) som ger ut boken på svenska är bara att gratulera.