Tommy tar emot i entrén till Piteå Älvdals sjukhus.

Han gör sin andra dag på jobbet och tycker det är en aning pinsamt inför sina arbetskamrater att han får besök av journalister redan andra dagen på jobbet.

Kvinnorna här på sjukhuset har jobbat i många år utan att några journalister brytt sig om dem. På kirurgen har många arbetat i 20-25 år.

— Och så kommer jag här som man och uppmärksammas direkt. Men kan jag inspirera någon annan man att göra som jag har jag kanske gjort en insats.

Tommy har mjölkat kor som avbytare i tjugofem år. Han var tidigare ledamot i styrelsen för Lantarbetareförbundet. Men så, just när Lantarbetareförbundet slogs ihop med Kommunal, sadlade han om. Djurskötaren blev undersköterska.

Tommy Caesar är alltså en människa som inte räds för att radikalt ändra inriktning i livet.

Han föddes i Malmö för 43 år sedan och i sin ungdom hörde han väl inte till de mest välartade.

— Jag levde lite struligt i ungdomsåren men så småningom insåg jag att det inte gick att fortsätta så. Så jag flyttade från Ystad till Haparanda.

En tidig januaridag stod därför en reslig yngling i röd toppluva i snöyran på järnvägsstationen i Haparanda. På bred skånska frågade han en finsktalande Haparandabo om vägen till lantbruksskolan. Men ingen förstod honom, så han fick skriva skolans namn på en papperslapp.

Tommy blev kvar i Norrbotten och bytte både hemort och dialekt. Han utbildade sig till djurskötare och blev avbytare. (Avbytare hjälper mjölkbönder att ta ut lediga dagar och semester.)

Nu bor han sedan tio år med fru och två döttrar i eget byggt hus i byn Lassbacken som ligger i Norrfjärden strax norr om Piteå. Efter tjugofem års arbete i andras ladugårdar som avbytare har han tagit nästa steg i livet och utbildat sig till undersköterska.

— Jag tyckte det var dags att ändra inriktning på livet. Jag älskar att arbeta med kor, men ville ha en ny utmaning.

— Att vara undersköterska och få hjälpa sjuka människor både fysiskt och psykiskt ligger mig nära om hjärtat.

Här står han nu i korridoren på avd 9 kirurgen och talar lugnt och lite sävligt på någon sorts neutraliserad norrbottensdialekt. Fast när som helst kan han ställa om till sin ungdoms malmöitiska variant av skånska.

Det gör han lika naturligt som han ställer om från omvårdnad av de mänskliga patienterna och drar på sig overallen och börja mjölka kor.
Skillnaden är egentligen inte så stor. Det handlar om liv i båda yrkena och att vårda levande varelser. Det trivs Tommy med. Liv är hans passion.

Tommy Caesar utgör rent fysiskt en trygg gestalt på vilken sorts vårdinrättning som helst. Han är lång och har en bred bringa och ett mycket kraftigt handslag. Det känns i nävarna när man hälsat på honom.

Men också psykiskt. När han sätter sig ner bredvid patienten Anselm Larsson, 88 från Arvidsjaur, som har problem med sin mage, märker man att Tommy har förutsättningar för sitt nya omvårdande yrke. Lugn och förstående lägger han armen om Anselm och talar om skogsarbete och jakt. En traditionellt manlig värld i Norrland. Det är väl inte så ofta äldre manliga patienter får möjlighet att tala om sånt med den oftast kvinnliga vårdpersonalen.

Han berättar med stolthet och entusiasm om sitt nya arbete. Om hur arbetet på kirurgen är organiserat med de två vårdlagen, det röda och blå. Han berättar om de olika patienter som ligger inne för observation, utredning, och de som ligger för palliativ vård, vid livets slut.

Tommy berättar att när han gick på undersköterskeutbildningen, där han var ensam man bland 29 kvinnor, ställde han upp som ”nåldyna” vid blodprovsövningar. Det var ingen annan som ville…

— Det behövs fler män inom vården. Killar kan vårda lika bra som kvinnor, det behövs bara en attitydförändring, anser Tommy Caesar.

Och en manlig uska kan vara populärt också bland kvinnliga patienter. Han berättar om en 96-årig dam på Norrgårdens vårdhem där han var i somras som blev så förtjust i honom. ”Du är så god och fin, men du är väl gift,” sa hon…
— Det är dock inte alldeles ovanligt med män inom vården, säger Anna-Lena Burman, avdelningsföreståndare på kirurgen. Det finns nu riktade utbildningar för män genom hälsouniversitetet i Boden och det är flera gruvarbetare från Laisvall som satsat på en ny utbildning.

Man kan bara hoppas att de trivs och godtar lönesänkningen från gruvan till vården.

Tommy berättar om sitt förra yrke och jämför lönen som avbytare mot den han har nu. Som avbytare tjänade han 102 kr i timmen. Och nu har han drygt en tia mindre.

Tommy kastar provokativt ut en fråga i luften:
— Flera män som undersköterskor kanske kan få upp löneläget?

Men så provocerande kanske inte frågan är. Han får givetvis medhåll från sina kvinnliga arbetskamrater.

På kvällskvisten efter jobbet träffar vi Tommy hemma i huset i Norrfjärden. Han ska in till grannen som är mjölkbonde och hjälpa honom med eftermiddagsmjölkningen.

Redan när vi kommer in i mjölkrummet på vägen in till den nya ljusa ladugården slår den starka doften av ensilage (syrat hö) och kodynga emot oss.

— Härligt, säger Tommy och ler. Den här miljön älskar jag också. Så drar han på sig overallen och stövlarna och spänner på sig den enbenta mjölkarpallen för att spara ryggen när mjölkorganen ska sättas på kons spenar.

Efter jobbet bjuder han på hemgjord åkerbärssylt och glass i köket och berättar om sina politiska förtroendeuppdrag. Han är s-ledamot i Piteå kommunfullmäktige och sitter i socialnämnden sedan fyra år. Han har även blivit ordförande för den socialdemokratiska föreningen i Norrfjärden.
— Jag tog på mig det uppdraget. Det är svårt att hitta kandidater som vill. Medlemmarna blir ju bara äldre och de yngre drar sig för politiskt arbete, säger Tommy.

Tommy har dock flera framtidsplaner. Han vill ut i världen och arbeta för fattiga och förtryckta människor.

— Kom igen om tio år, säger Tommy. Då kan ni åka till Afrika och träffa mig. Min dröm är att få åka till Afrika och vara sjukvårdande biståndsarbetare. 

Namn: Tommy Caesar.

Ålder: 43 år.

Lön: 14 500-15 000

Familj: Hustru och två döttrar på 12 och 14 år.

Bor: Eget hus i Norrfjärden, Piteå

Hobby: Ströva i skog och mark. Läser faktaböcker om att förändra livet.

Arg: När andra beter sig illa för egen vinning.

Glad: Av att vara utomhus i skog och mark.