I västerländsk media får fundamentalistiska muslimer breda ut sig och uttala sig i islams namn. Men vi måste vara medvetna om att deras anhängarskaror är begränsade och att de fanatiker som är beredda att frivilligt offra sina liv betraktas som förvirrade och missledda av en stor majoritet muslimer.

Sammanlagt finns det 1,2 miljarder muslimer i världen. Av dem bor 10 miljoner i Europa och cirka 400 000 bor i Sverige. Denna siffra är dock uträknad utifrån etnicitet och betyder alltså inte att så många har förklarat sig vara troende. Inom islam finns det två stora riktningar: sunni och shia. Ändå är det som om alla nyhetsredaktioner som ska rapportera om terrorattackerna eller om Afganistan vill ge en enhetlig bild av islam. Som muslim vet jag inte om jag ska uppfatta det som komiskt eller kränkande när fundamentalister som låter som om de lever i en annan värld uttalar sig i islams namn. Journalister som tillåter detta utan att förklara vad dessa män representerar ger en förvriden verklighetsbild.

Efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan förbjöds kvinnorna att arbeta och de var tvungna att gå runt helt beslöjade. Talibanerna lät inte heller kvinnor få vård när de var sjuka. Detta var regler som tvingades på det muslimska afghanska folket och inte något som de såg som en del av sin religion.

Det finns de som påstår att inom islam går det inte att uppnå jämlikhet. Enligt mitt sätt att se så är det helt och hållet i islams anda att sträva efter större jämlikhet mellan män och kvinnor. Före islams tillkomst hade kvinnorna inga rättigheter i det arabiska samhället. Genom att till exempel lära ut att det är en synd att döda flickebarn och att gifta bort döttrar mot deras vilja och genom att ge kvinnor en viss arvsrätt stärkte profeten Mohammed kvinnornas ställning. Vid den tid då Koranen nedtecknades innebar den en feministisk revolution. Som muslim vet jag att Koranen säger att alla människor, kvinnor som män, är lika mycket värda.

Nästan lika främmande som jag känner mig för muslimska fundamentalister kan jag känna mig när präster ger sin bild av islam. Det beror på att deras, liksom min, tolkning av religionen är färgad av våra kulturella bakgrunder. När svensk media vill ha en enhetlig bild av islam är det lika befängt som att begära en enhetlig bild av kristendomen. Skulle vi fråga en rysk ortodox präst som aldrig har satt sin fot i Sverige om hur kristna tänker så skulle inte många svenskar känna igen sig. Om man vill beskriva islam på ett rättvisande sätt så måste man också sätta sig in i de olika kulturer som muslimer representerar. Vill man berätta om en speciell händelse eller enskilda människor så kan man inte använda en religion som överskuggande förklaring.

Nalin Pekgul kom till Sverige när hon var tretton år. Hon är aktiv socialdemokrat.

Kommunalarbetaren nr 22 2001