Kompetensstegen lyfter hela yrkeskåren. Genom stegen känner vi att vi utvecklas och jobbet blir roligare. Det säger Vivianne Nyberg som jobbat inom vården sedan 1971 och varit undersköterska sedan1986.

— Vi har hela tiden fått se arbetsuppgifter tas ifrån oss och kompetenskraven har verkligen slagit undan fötterna på undersköterskorna. Jag är snart 50 och det finns inga undersköterskor mellan 30 och 40 idag. Hela yrkeskåren håller på att försvinna, fortsätter hon.

Under 90-talet fick hon och många andra se sin arbetssituation försämras radikalt.

På Visby lasarett, liksom på andra sjukhus, försvann då stora grupper av formellt mindre kompetent personal i samband med att sjuksköterskorna skulle ta över deras arbetsuppgifter. De som inte blev avskedade eller utbildade sig till sjuksköterskor fick sina befogenheter inskränkta. Resultatet är att exempelvis undersköterskor, på grund av personalbrist, i alla fall tvingas utföra uppgifter som ligger utanför deras kompetensområde.

— Det var ett misstag att ta bort undersköterskorna. Sjuksköterskor kan inte vara allt och dessutom finns det människor som inte vill ägna sig åt flera års studier. Det är inte heller alltid som den högre kompetensen behövs, säger sjukhuschef Jan-Olof Henriksson innan han skyndar vidare, förföljd av ett lokal-TV-team.

— Man måste snubbla på chefen om man vill prata med honom. Att boka en tid är omöjligt, skrattar UllaBrithe Jacobsson, undersköterska och en av projektledarna bakom kompetensstegen. Hon är full av energi och tillförsikt och tycker att det råder en unik framåtanda på Visby lasarett.

— Varför ska vi gotlänningar alltid behöva åka till fastlandet? Varför kan vi inte vända på det och låta folk komma hit i stället? Vi har en professionalism som så här små sjukhus sällan har och här finns idéer. Kom till oss för idéer!

En sådan idé är kompetensstegen. Sjukhusledningen är visserligen beställare av stegen, men initiativet kommer enligt Ulla-Brithe från personalen.

— Grunden för projektet är tankar som utkristalliserats i det dagliga arbetet. Vi startade studiecirklar och diskuterade de problem som fanns. Det är mycket lättare att acceptera en modell som man själv varit med om att utforma, säger hon.

I dagarna är kompetensstegen färdig att införas. Mycket arbete ligger bakom den, men mycket arbete återstår. Till att börja med ska all kompetens hos undersköterskor, barnsköterskor och skötare kartläggas.

— Till exempel måste man kartlägga all dubbelkompetens. Som det ser ut idag utnyttjas den inte. En person som är både undersköterska och skötare har ju superkompetens! säger UllaBrithe Jacobsson.

Kompetensstegen är, för att vara så enkel som möjlig, uppdelad i tre steg eller nivåer. På nivå ett återfinns de som precis börjat jobba. I upp till ett år kan dessa personer ingå i vad som kallas en glapputbildning. Glapputbildningen är tänkt att fylla luckan mellan det man lär sig under vårdutbildningen och verklighetens krav. Den andra nivån är en fortsättning på nivå ett och här ska man kunna fördjupa sig och läsa diverse kurser. Nivå tre är det sista steget och innefattar utbildningar med akademiska poäng. Som situationen ser ut idag ger kompetensstegen ingen formell kompetens, men UllaBrithe Jacobsson hoppas att man så småningom ska kunna legitimera sig med hjälp av stegen.

— Det är viktigt att det finns ett mål som hägrar. Nivå tre håller så att säga dörren öppen och talar om för eleverna att utbildningen kan ge något.

Ingen har än så länge gått någon kurs inom ramen för stegen. Tre personer ska dock läsa en 10-poängskurs i vård- och moralfilosofi vid Södertörns högskola i Stockholm. Victoria Andersson, mentalskötare på psykiatriska kliniken, är en av dem.

— Jag är jätteglad. På min avdelning är intresset annars svalt. De andra är trötta. Jag tror att de vill men inte orkar, säger hon.

Victoria Andersson är även engagerad i kompetensstege-projektet och hon erkänner att det ibland har varit svårt att hinna med allt. Förutom att jobba extra har hon fått avsätta lediga dagar för projektet. Ändå tror hon att det stora problemet är att det helt enkelt inte finns några kurser att gå.

— Det finns ett intresse, men inga utbildningar att gå. De flesta kurser som finns idag är yrkesinriktade, säger hon.