Hon syftar på arbetsvärdering, något som Kommunal slöt avtal om med Linköpings kommun redan 1996. Varje yrke värderades då i detalj efter utbildning, ansvar och en rad andra punkter.

Främst fick kvinnoyrkena nytta av det. Tidigare låg alla mansdominerade yrken över alla kvinnodominerade. Arbetsvärderingen har funnits med i de lokala förhandlingarna sedan dess. Lönerna har förändrats litet i taget.

— Förra året tyckte vi att vi gick i mål, säger Kim Öhman. Men det centrala avtalet kanske kan hjälpa oss ändå, så att vi får ut extra pengar över ramen.

Nyligen tog Linköpings kommun nästa steg och slöt avtal om arbetsvärdering med alla fack i kommunen. År 2003 ska inga löneskillnader bero på kön; det är målet.

Då hamnade dagbarnvårdare och fritidsledare i samma grupp som arkitekt och modersmålslärare. Personliga assistenter och brandmän står ihop med arbetsterapeut och utvecklingschef. Utbildade som arbetar med dementa får mäta sig med brandingenjören och kommunjuristen.

— Lönerna inom varje grupp kan variera, påpekar Kim Öhman. Det är svåra saker kvar. Hur mycket ska till exempel efterfrågan få påverka lönen?

Hon råder alla att arbeta fram ett eget system för arbetsvärdering.

— När man börjar arbeta med det upptäcker man vilket konstigt lönesystem vi har levt med tidigare. Det har styrts av försörjarmentalitet och gamla traditioner.