Undrar hur hon mår

där, hon vid skyltfönstret står.

Den svarta kappan böljar

den nattens oro vill överskölja.

Hennes rygg kuvad en stund,

natten ångestfylld utan en blund.

Ett olyckligt äktenskap

hon skulle inte klara allt prat.

Kanske måla om skåpet

med färggglada drag, klara tråket.

Hennes hår är så vackert gult

korta pagen med svart klämma uti.

Hon går med öppen kappa

en knälång som inte kan skratta.

Den är öppen och talar högt,

på gågatan i stan, grå höst.

Ingen hör hennes kluvna önskan:

att vara fri,

men ändå inte ensam.