Owe Halvors.

Hur brukar det gå till när en olycksplats får besök av nyfikna människor?

– Det ser olika ut. När det brinner håller åskådarna ett längre avstånd. Men vid trafikolyckor, exempelvis, är det raka motsatsen. Eftersom räddningstjänst och ambulans oftast är först på olycksplatsen, före polisen, jobbar vi utan avspärrningar. Det gör att åskådarna kommer nära, och på senare år väldigt nära. Därtill har ju i stort sett alla en smartphone i fickan numera, och tyvärr är respekten på tok för liten.

På vilket sätt är mobilfotografering vid olycksplatser ett problem?

– Att människor, som just har skadats i en olycka, fotograferas och filmas är ju ett problem. Men som fackförbund vill vi belysa arbetsmiljöproblemet. Brandmännens uppdrag är ju att agera med ögon och händer på olycksplatser, i redan svåra situationer. Föreställ dig att du samtidigt bli fotograferad och filmad – av okända människor och för okända syften. Gör jag rätt saker? Får jag stå till svars för det här? Hamnar jag på sociala medier nu? Kan jag tvingas vittna i en eventuell rättegång? Det här skapar oro och irritation. Det blir en belastning i arbetet. Och det känner brandmännen allt mer, över hela Sverige.

Hur ser lösningen ut?

– Ett förbud tror jag inte på. En lagstiftning som inskränker yttrandefriheten är nästintill ogenomförbar, och det har ju också sina skäl. Vi måste hitta andra sätt, som att utkräva mediernas ansvar. Det gäller inte bara sociala medier, som Facebook och andra medieföretag, utan också de etablerade tidningarna. Även om många är professionella, deltar man faktiskt i trenden på olika sätt, allt från ”månadens bild som betalar 10 000 kronor”, till ”Star-wars”-bilden i Trollhättan. Utgivarnas arbete med etik är alltså den ena viktiga frågan.

Du har också utpekat lagstiftning som en möjlig del av lösningen. Hur ska det gå till?

– Ja. En möjlighet är att undersöka om arbetsmiljölagen går att använda. Det vi vill är att regering och riksdag utreder frågan grundligt, dels vad de olika lagarna säger, men också vad som bör gälla vid användning av mobiltelefoner i framtiden. Sen får vi se om lösningen blir en lagändring, om hur nära man får gå en olycksplats till exempel, eller om riksdagen utlyser någon slags allmän moralkampanj. Där kan utryckningsorganisationerna gå i täten och säga ”Stör inte räddningstjänst, ambulans och polis när de utför sitt arbete”.

Har räddningstjänst och ambulans fått en tuffare arbetsmiljö?

– Det har försämrats radikalt. I dag susar lastbilar och bilar förbi i höga hastigheter en halvmeter bakom när de står och arbetar i bilvrak, sådant hände aldrig förr. Människor visar nästan ingen hänsyn alls. Då är det inte ungdomar, det är den allmänna inställningen. Vi har haft flera incidenter, med brandmän och ambulanspersonal som blivit påkörda på olycksplatser och blivit illa skadade. Men vi måste börja någonstans.

Även BRF, Brandmännens Riksförbund, står bakom ett krav om åtgärder mot mobilfotografering vid olycksplatser. Vad är Kommunals förhoppning i dagsläget?

– Att vi kan bidra till att väcka opinion och debatt i frågan, och trygga arbetsmiljön för våra medlemmar. Och de flesta av Kommunals brandmän arbetar just i storstäder och tätorter, där problemen med mobilfotografering är som svårast. Det är hög tid att alla berörda instanser, lagstiftare, politiker, arbetsmarknadens parter och med flera, slår sina huvuden ihop.