Malin Dahlberg kliver in på Kommunals expedition i kulturhuset i Åsele, hälsar på ordföranden Annelie Grahn  med ett ”hallå snygging” och tar i hand med Emilia Söder­ström. Det är dags för möte – och för 20-åriga Emilia är det premiär. Hon blev invald i styrelsen i februari men har inte varit med tidigare.

Emilia är en av två visstidsanställda leda­möter i Åseles sektionsstyrelse. Totalt bland alla landets 347 sektioner finns bara 17 visstidsanställda ledamöter.

– Jag har alltid varit en sådan som säger ifrån på jobbet. Oavsett om man är visstidsanställd eller tillsvidareanställd så räknas man lika mycket. De som är vik­a­rier och timmisar har ofta mer problem och behöver mer hjälp av facket, säger Emilia Söderström.

Det är inte så att Åselesektionen har ansträngt sig just för att få in visstidsanställda i styrelsen. Men ordföranden Annelie Grahn säger att villkoren för visstids­anställda är en av de stora frågorna för sektionen och att det kan spela in. 

– Vi har jobbat riktat och mycket för visstidsanställda, att belysa deras villkor och företräda dem. Jag hoppas att de känner att de har nytta av facket, säger Annelie Grahn. 

Styrelsens andra visstidsanställda ledamot är 25-åriga Zandra Kalenius. Hon har varit med i tre år, och säger att det delvis beror på att hennes mamma är fackligt aktiv. 

– Men det berodde nog mycket på att jag varit väldigt orättvist behandlad på arbetet. Då kände jag att jag får ta tag i det själv. Ju mer man kan, desto mer kan man prata för sig, säger Zandra Kalenius.

Hon blir avbruten ibland av något av sina tre barn, som har fått följa med i kväll. Det är inga problem hos Åseles sektions­styrelse. De skrattar mycket och säger att folk avundsjukt brukar säga att de verkar ha det så roligt tillsammans. Kanske är det därför som de till och med har haft ett överflöd av nomineringar till styrelseposterna.

Inte heller har de som en del andra sektioner problem med att många närmar sig pensionsåldern – medelåldern här är blyga 42 år.

Varken Emilia eller Zandra har stött på några problem med att engagera sig fackligt. Sektionen betalar det som arbets­givaren inte står för. Men Emilia berättar att det har hänt att chefen inte har fixat en ersättare när hon har varit ledig för fackligt uppdrag.

– Då har den jag jobbat med fått jobba ensam och bli mer utsatt. Så ska det ju egentligen inte behöva vara.

Emilia tror att man måste arbeta mer utåtriktat för att locka visstidsanställda att vara med.

– Jag tror det handlar mycket om att visa upp sig. Man kan inte bara sitta här och ha möte utan man måste sprida budskapet, så att folk får veta.